Svartåloppet

För vår familj slutar alltid sommaren med att hela familjen deltar i Svartåloppet. Eller ja, gubben och barnen har varit med i många år. Jag har lyckats undvika själva utförandet av loppet då jag istället följt med barnen eftersom de varit ganska små, hittills. Men i år ville barnen springa själva och så fick jag starten i 40-årspresent av några vänner. 

Ingen återvändo alltså, 5,5 km i, enligt mig, ganska tuff terräng. Vilket kanske inte säger så mycket då jag egentligen inte är särskilt förtjust i att springa överhuvudtaget. Men jag lade upp en bra strategi, tycker jag i all fall, man får gå i uppförsbackarna. Funkade bra och jag tog mig runt på ca 40 minuter. Ingen supertid men jag kände mig rätt nöjd efteråt!

Barnen hade 2,5 km att springa. Och dottern som försökt vinna över sin lillebror i flera års tid lyckades äntligen! 

Maken sprang 14 km för andra året och i år såg han inte helt förstörd ut när han kom i mål. 

På kvällen var det traditionsenlig grillning för familjerna, disco för barnen samt pub med efterföljande dans i Folkets Park. Mysigt och kul att se alla vänner, grannar och bekanta igen efter semestern då de flesta varit bortresta. Just i år blev inte kvällen så lång för oss eftersom det började spöregn efter att vi grillat, vi hann precis få i oss maten innan det började droppa. Men lika trevligt var det ändå, den korta stund vi var där.

Nu är det bara att ladda om för min del, har av någon anledning anmält mig till Tjejmilen i år också, men man får ju gå i uppförsbackarna!